Du tror det inte, när marken är så frusen och hård att fröet du tappar ur din hand studsar tillbaka.

Du tror det inte, när bakslaget kommer och gömmer de nya knopparna med det kalla, blöta täcket.

Du tror det inte, när jordytan ligger mörk och stilla, utan tillstymmelse till grodd.

Men det skiftar nu, och allt som blivit tappat, gömt och begravet börjar gro.

Också inuti mig har det funnits en jordplätt som legat frusen i skuggan. Den är varm nu.