Min mormor och morfar bodde i Rättvik i ett hus med magnifik utsikt över Siljan. ”Fågelsången” kallades platsen och jag älskade att komma dit. Det stora gamla huset med vinklar och vrår, kakelugnen i hjärtat av huset och långbordet intill där släktmiddagarna intogs.

Min mormor var en underbar kvinna. Med stark och myndig stämma hälsade hon välkommen till middagen och tog upp en bordssång. Ibland tyckte jag nog att hon var lite sträng. Som när hon i bestämd ton uppmanade oss barn att tala tydligare, så att också de äldre släktingarna kunde höra oss. ”Tala tydligt” sade hon och artikulerade varje ord samtidigt som hon spände ögonen i oss. När vi, fulla av bus och upptåg, tänkte lämna bordet sade hon ofta att vi skulle sitta kvar en stund till. Varför? Jo, för att samtala.

Nioåriga Anna tyckte mest att det var jobbigt. Vi hade ju så mycket annat vi ville göra än att sitta och prata med de vuxna vid bordet. Nu, som mamma till tre, kan jag verkligen förstå henne och uppskatta att hon tränade oss barn i samtalets konst.

För det första, tänk att hon ville ha med oss. Att hon tyckte våra åsikter, samtalsämnen och förslag var värda att lyssna på. Att vi som barn hade betydelse vid middagsgemenskapen var fint.

För det andra, konversera är något man behöver träna på. Som med precis allt annat i livet gäller: övning ger färdighet. Att göra sin röst hörd kan vara läskigt, men ju mer man tränar desto enklare blir det. Jag är glad att den äldre generationen i min uppväxt tog tillvara på de små tillfällena och tränade oss.

I februari läste jag en nyhet i Aftonbladet om en studie som gjorts där kontentan var att: vanligt vardagsprat är bland det bästa du kan ge små barn. Det är språkforskaren Iris-Corinna Schwarz vid Stockholms universitet som uttalar sig. Här är ett utdrag från artikeln:

”Forskarnas slutsats är att ju fler samtal och tilltal ett barn snappar upp desto mer växer förmågan att uttrycka sig själv. Det i sig är kanske inte så förvånande, men studien sticker samtidigt hål på föreställningen att vissa barn skulle ha ett försprång. Det visade sig att pojkar har lika goda chanser till språkutveckling som flickor och att barn från lågutbildade hem har samma chanser som barn med högutbildade vuxna kring sig. Inte heller behöver det lilla barnets språkutveckling bromsas av att det talas två eller flera språk omkring dem.”

Ibland när mina föräldrar eller svärföräldrar haft besök av våra barn över helgen brukar de kommentera hur pratglada våra barn är. Det är kanske med viss lättnad de lämnar tillbaka barnbarnen och åter igen kan läsa tidningen under tystnad utan att få hundra frågor om allt och inget eller en lång utläggning om reglerna i Amerikansk fotboll. Men då får vi skylla på mormor Margits klara stämma som ekar från Fågelsången och fått samtalets konst att gå i rakt nedstigande led.

Konversera mera, hörrni.

Mormor Margit konverserar med Levi över kaffe med dopp.

Mormor tar kommandot på vår bröllopsfest med sin myndiga klara stämma.