Högtider har en tendens att få oss att öka farten. Allt som ska ordnas, lagas, pyntas, fixas och donas. Det går väl bra, så länge vi saktar in i god tid. Många gånger kommer man dock i ilfart och kraschar rätt in i vilan. Det blir bra mycket mer bekvämt att bromsa långsamt.

Något man kanske inte tänker på alltid är med vilken hastighet ord kommer emot en. Har ni tänkt på att ord liksom kan komma i olika fart? Ord som kommer från nyhetsflashar, korta klipp, händelser på sociala medier, reklambudskap, skynda-skynda erbjudanden, måste-måste mejl – det är ord som liksom sprutar mot en med sådan kraft att det tröttar ut. Sedan finns det vilsamma, långsamma ord som liksom gungar in i tillvaron med behagligt tempo och tillåter mig att tänka efter, ger mig insikter, nya perspektiv och ja – avkoppling. En god bok, ett omsorgsfullt sms från en vän, goda samtal vid köksbordet med nära och kära och det bästa orden av alla – de som alltid smakar allra bäst – Guds ord.

Nu när högtiden närmar sig tänker jag försöka minska flödet av de snabba uttröttande orden och ge mer tid för de långsamma livgivande.